Jag satt hemma hos min mormor på julafton och tittade igenom alla gamla fotografier hon hade limmat in, på semesterminnen, familjemedlemmar och vänner från jättelång tid tillbaka.
Många vet jag inte ens vilka dom är.
Men när jag tittar på bilderna blir jag nästan rädd, för jag ser verligen mig själv och mitt sätt att fotografera.
Jag har aldrig sett dom här bilderna förut, men det känns som att det är jag som har tagit dom.
Många vet jag inte ens vilka dom är.
Men när jag tittar på bilderna blir jag nästan rädd, för jag ser verligen mig själv och mitt sätt att fotografera.
Jag har aldrig sett dom här bilderna förut, men det känns som att det är jag som har tagit dom.
Sen tar hon mig på armen, ser helt seriös ut och säger: Om man inte hade bilder hade man glömt bort.
den första är på min morfar.
den fjärde är på min mamma.
/sanna
1 kommentar:
nä fy vilken fin liten berättelse.
värme!
(och jag kan se att det stämmer också)
Skicka en kommentar